Det var en Onsdag, jag Anna och Siri hade vanliga lektioner. Några dagar innan hade vi fått reda på att Justin skulle åka till Oslo och ha en gratis show på Opra huset. Vi blev helt galna och vi bara behövde åka dit. På tisdagen hade vi alla tre tjatat sönder våra föräldrar för att få åka. Alla hade sagt nej, så vi gav upp lite. Ni förstår inte hur ledsen jag var. Men på onsdagen gick vi alla tre till skolan helt förstörda. Vi hade biologi hela morgonen så det gjorde inte saken bättre. Men när vi satt där och vi visste att Justin Bieber var i granlandet och vi kämpade inte ens. Då sa Anna. "Asså hörni, vi kan inte bara sitta här! Vi måste till Oslo" Det gav oss alla tre energi så vi började ringa våra föräldrar. Efter många om och men sa våra föräldrar att vi fick åka om vi hade med oss en föräldrer. Vi blev så sjukt glada, men när vi sen kom på att vi inte hade någon föräldrer att ta med blev det stressigt igen. Jag vet inte hur många personer jag ringde, men jag minns att jag ringde min mamma ex (vi har fortfarande kontakt eftersom att jag har känt honom i 6 år) och frågade om han kunde. Då inser ni nog hur beroende vi va av en föräldrer. Vår kompis Ebba som går i en annan klass som också är ett stort Justin fan, fick reda på att vi bara behövde åka till Oslo. Och hon frågade om hon fick vara med och föröka åka till Oslo. och såklart sa vi inte nej till en till medhjälpare. Vi ringde och ringde till alla vi kunde tänka oss. Till slut sa Siris mamma att hon kunde följa med. Vi blev så sjukt glada, men vi kunde inte fira länge. För då var de dags att hitta första bästa flyg till Oslo. Siris mamma bokade biljetter snabbt. När vi insåg att vi hade flygbiljetter till Oslo. Då var det real shit vi pratade om.
Siris mamma hämtade upp oss och vi körde förbi allas hem för att hämta pass och andra saker som kunde vara bra att ha. Vi var väldigt stressade eftersom vi hade ett plan som vi INTE fick missa. Siris mamma körde så fort hon kunde till flygplatsen och när vi var där slängde vi oss ut ur bilen och sprang in. Alla var så glada och helt chokade om att vi faktikst var på väg att se vår största idol.
På planet fixade vi iårning oss. Vi skrev Justin överallt på våra armar, händer och ansikten. Vi gjorde allt man kan tänka sig. Men vi sa till varandra at vi inte skulle tro för mycket, för då skulle vi bara bli besvikna. Vi var uppdaterade om hur det var i Oslo eftersom att min kusin Matilda som bor där skulle dit och se honom också. Hon berättade att det var sinsykt mycket folk. Det var något vi hade förväntat oss. När Justin Bieber, världens största tonårsidol åker till lilla Oslo och har en gratis konsert. Hela grejen låter faktiskt rätt oslanolik. Men vi skulle inte ge upp, vi hade kommit sopas långt. Vi satt på planet på väg till Oslo. Inget kunde stoppa oss då.
När vi väl va framme på Oslo Gardermoen lufthavn så gick det rätt snabbt. Eftersom att jag har varit där väldigt många gången så kunde jag vägarna rätt bra. Flygplatsen ligger en bit från Olso sentralstasjon så behöver man ta ett tåg dit. Alla fyra hade väldigt dåligt batteri på telefonerna och det var en av dem viktigaste sakerna som behövde funka då. Anna hade en laddare, emn när hon sen provade den så funkade den inte. Vi fick lite smått panik och började fråga folk på tåget om dem hade en laddare. Men vi fick inte tag på någon. Jag pratade med min kusin många gånger för att få veta hur det var. För när vi hade kommit fram hade hon nämligen redan kommit in på operan där Justin skulle sjunga. Det gjorde så att vi blev ännu mera stressade.
När vi fick se operan blev vi chokade. Det var säker 20 000 folk utanför. Men det skulle inte stoppa oss. Vi kom till en kö där vi faktiskt fick väldigt bra platser. Det är så att Operan ligger som på vattnet. Så scenen där justin skulle sjunga var på vattnet medan pupliken satt på "land", fast ändå inte. Så vi stod på som fast landet, sen var det vatten och sen kom publiken. Vi stod i kön i 4 timmar och svettades. Vi klättrade på höga staket, blev knuffade, blev intryckta i folks svettiga armhålor och allt man kan tänka sig. Jag fick kontakt med min kusin och hon stod på andra sidan vattnet, på publik grejen. Då blev jag rätt ledsen. Att se henne stå där och är 100 % säker på att hon kommer få se honom medans vi stod i en svättig kö med 10 000 pers. Plötsligt var de någon som gick upp på scenen och berättade att dem hade flyttat fram konserten 4 timmar! 4 TIMMAR!!!! Vårt plan tillbaka till sverige skulle alltså gå när konserten började. Vi började genast få panik och vi började ringa våra föräldrar för att dem skulle kunna ändra flygbiljetterna. Men dem gick inte att boka om. Mitt i allt kaos la våra mobiler av och massa poliser började dra iväg folk. Vi ville inte bli ledsna, men när så mycket dålig information hade kommit på samma gång var det inte så lätt. Vi blev utkastade från kön och gick ledsna längre och längre bort från operan.
Vi hade stått i het sol i fyra timmar och va super törstiga. Så vi gick till en affär för att köpa vatten. När vi kom ut hörde vi massa skrik. Skrik bettyde för oss JUSTIN. Så vi kubba åt de håll där skriken kom ifrån. Då mötte vi några tjejer som såg helt överlyckliga ut. Vi frågade om dem hade sätt Justin, och de hade dem. Han hade stått i ett fönster och vinkat för ungerfär en minut sen. Alltså hade vi varit och köpt vatten när jätte många hade fått sätt honom på riktigt. Men vi gick iallafall till den sidan dem hade sätt honom och där var det en mini sen med massa människor framför. Dem hade nämligen en paradgrej utanför det huset som Justin skulle ha konferans i. Så vi ställde oss där med hopp om att han skulle vinka igen. Men nej, vi stod där i 1 och en halv timme ungefär. Men ingen Justin kom ut.
Vi började tänka på att boka om biljetterna igen, så det vi behövde då va ett elutag som vi kunde ladda mobilerna i. Under justins konferansrum var det ett litet centrum. SÅ vi gick in där och letade efter elutag. Där inne fans det också en glas ingång till en resturang. Det vi inte visste då var att där hade Justin varit minst fem gånger under dem dagarna. Tillsist hittade vi ett elutag och började försöka ladda. Plötsligt såg vi några som blev filmade. Ebba gick fram och frågade om vi fick vara med, och det fick vi. Vi började berätta om att vi kom enda från Sverige och sen fick vi sjunga baby för kamerna. Dem berättade att det skulle komma på NRK SUPER (norsk tv kanal) till hösten. Vi blev glade men behövde då sen för att ladda. Men de funkade inte.
Vi gick ut igen och det var då jag kände att vi aldrig skulle få se honom. Vi hade haft så mycket otur, och då blev jag ledsen. Men dem andra fortsatte att hoppas. Det gjorde så att ja också gjorde de. Tiden gick och klockan blev mer och mer.
När vi tillsist fick på våra telefoner började jag ringa mina släktningar i oslo. Jag ringede två av mina kusiner, min moster, min fetter men ingen visste riktigt hur dem skulle göra. Sen fick jag sova hos en av dem. Men mina föräldrar lät mig inte. Då var jag Jävl** sur på dem, men ändå kunde jag inte va det eftersom att dem hade låtit mig komma så långt.
Det var dags att ta tåget till baka till flygplatsen. När vi tåget åkte iväg från statonen var den värsta stunden i mitt liv. Det var som att åka ifrån det man älskar mest av alla i hela världen.
Det var de värsta och den bästa dagen i hela mitt liv. Och när jag tänker tillbaka på det har jag faktist stått våningen under honom, varit med i Norsk tv, haha, sätt scenen han skulle uppträda på och haft en underbart kul dag med världens bästa vänner. Den resan var så värd allting!
